du är nån annan nu i och för sig, men när du strippar och klär av dig är det samma grej
Idag har jag på mig en blommig kjol. Det känns fint och jag känner mig lite så som jag brukade känna mig under gymnasiet, då just denna kjol införskaffades. Det är lite konstigt, det där. Någongång under mitt år i USA tappade, förlorade, bytte, ändrade, förändrade, jag min stil lite granna. Jag brukade ju vara hon som aldrig någonsin hade jeans utan allt jag ägde var vippiga klänningar och kjolar med hög midja som alltid var lite för korta. Och tajta tröjor till det. Sött. Flickigt. Gulligt. Men nu äger jag helt plötsligt flera par byxor (okej, inte för att jag använder det så jääätteofta... but still.), magtröjor och andra skapelser där tyget gärna får sitta lite löst och blåsa med i vinden. Jag har helt glömt bort att jag äger 15 par högklackade skor, de står nu mest och samlar lite damm på en hylla. Och jag överväger istället att köpa mig ett par Converse. Converse som jag inte gått i på sisådär 5 år. Jag undrar lite vad som händer. Men jag trivs ju, och mina vippiga klänningar hänger ju fortfarande i garderoben och används relativt ofta. Jag matchar dem bara med ett par låga skor nuförtiden.
Men jag vet inte, all förändring känns ganska okej ändå. Eller, faktiskt lite mer än okej.
Så lite bilder på mig från 2009.
Men jag vet inte, all förändring känns ganska okej ändå. Eller, faktiskt lite mer än okej.
Så lite bilder på mig från 2009.
Kommentarer
Trackback